Älskade Mami,

Idag är det 69 dagar sedan du somnade in för gott och försvann från oss.

Eller egentligen är det 70 dagar sedan, eftersom jag ser att klockan nu har passerat midnatt och blivit den 23/7. Men jag skriver utifrån att det är den 22 Juli. Lillstrumpans födelsedag.

22 år blir hon idag.

Hon tog tåget hela vägen hit idag efter jobbet. Jag har lagat trerättersmiddag, och bakat tårta. Jag har pyntat med ballonger, serpentiner och blommor och vi hade presentutdelning så klart.

Ingenting är sig likt utan dig. Jag ville ändå att hon skulle få en så bra födelsedag som möjligt.

Vi hade det fint och mysigt, jag, Lillstrumpan och Johan. Vi skålade för dig och vi blåste såpbubblor ut genom fönstret. Precis som vi lovade dig strax innan du somnade in; att vi skulle blåsa såpbubblor med hälsningar till dig ibland, och att du skulle hålla utkik efter dem.

Bubblorna vi blåste idag var fullastade med kärlek.

Hon är så duktig, Lillstrumpan. Hon tog sin examen! En månad efter att du somnat in. Så du behöver inte oroa dig för det längre.  Du var ju så orolig att din bortgång skulle göra så att hon inte kunde ta sin examen. Men hon gjorde det mamma! Och hon jobbar hårt på sitt sommarjobb.

Hon har fått en lägenhet. Sin alldeles första egna lägenhet. Det är en så stor omställning för henne på många sätt. Att mista dig, älskade mamma och att i samma veva tvingas flytta hemifrån för första gången.  Men hon klarar det. På något sätt klarar vi alla oss. Jag tror inte att någon av oss förstår HUR. Men vi tar oss upp ur sängen varje morgon och möter en ny dag. Kanske är det så att man vid extrema situationer får extrema krafter? Kanske du ger oss krafterna?

Alla vi 4 syskon gör vad vi kan för att stötta varandra precis som vi lovade dig.

Jag tror jag har varit i någon slags chock ganska länge, sedan du gick bort. I något konstigt vakuum. Nu börjar jag sakteliga förstå att du verkligen är borta. Att du inte kommer tillbaka. Det gör så ont mamma. Jag saknar dej så otroligt mycket.

Igår när jag satt på flyget hem från USA började tårarna spruta, från ingenstans. Det slog mig att för första gången, efter en resa, skulle jag inte kunna ringa eller sms:a dej och berätta att jag kommit hem välbehållen, och få ett ”välkommen hem” tillbaka. Jag ville bara skrika, och krypa ur mitt skinn. Men försökte bita ihop så gott jag kunde.

Johan och Lillstrumpa har gått och lagt sig nu. Jag har lagt två inslagna presenter på hennes kudde, som hon kan öppna i lugn och ro innan hon ska sova. Det är de där två presenterna från dej. Ditt gamla fina guldhalsband och en vattenkokare till hennes nya lägenhet (som du visste snart skulle komma). Du bad oss ge henne dem vid hennes födelsedag, när du förstod att du inte skulle leva fram till dess.

Vi får se vad hon säger om dem i morgon, men jag är säker på att hon blev jätteglad älskade mamma! :)

Nu är det läggdags även för mig. Vet inte om jag kommer att kunna somna. Det värker så mycket av saknad. Jag älskar dig mamma! <3. /J